Domstol har försatt en person i konkurs på grundval av skattebeslut som inte vunnit laga kraft. Domstolen har underlåtit att självständigt pröva om det fanns en skattefordran och har direkt lagt skattebesluten till grund för obeståndsbedömningen. Rättstillämpningen har, med hänsyn till att den klart avvek från vad som gällde för prövningen och att den fick direkt betydelse för utgången, ansetts grunda skadeståndsskyldighet för staten enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen men inte för överträdelse av Europakonventionen.