PBR har funnit att ett tecken som utgörs av en enstaka färg, utan begränsning till någon särskild märkesutforming, får anses i sig kunna anses utgöra ett varumärke enligt 1 § VmL. För att ett varumärke som består av en enstaka färg skall anses ha en ursprunglig sådan särskiljningsförmåga som krävs enligt 13 § VmL krävs dock enligt domstolen mycket speciella omständigheter, exempelvis att färgnyansen som sådan får uppfattas vara mycket ovanlig eller att den framstår så i det aktuella sammanhanget. Det i målet aktuella varumärket färgen rosa för isoleringsmaterial, ansågs sakna sådan inneboende särskiljningsförmåga. Inte heller var i målet visat att märket förvärvat särskiljningsförmåga genom användning.