En uppfinning avseende kemiska föreningar befanns vara patenterbar då sökanden ansågs ha visat att föreningarna har bättre ljusstabiliserande egenskaper än en förut känd likartad förening. Rätten uttalade att i bedömningen av uppfinningar av nya kemiska föreningar har de uppfunna föreningarnas egenskaper i jämförelse med kända föreningar vanligen varit avgörande för bedömning av uppfinningshöjden och att denna praxis fortfarande är riktig och kan förenas med det tänkande som ligger bakom problem-lösningsmetoden för bedömning av uppfinningshöjd. Vad gäller utgångspunkten för bedömning av uppfinningshöjden kan det, särskilt när patentkraven är vittomfattande, bli aktuellt att ta det samlade allmänkunnandet på området till utgångspunkt för bedömningen, varvid det tekniska problemet är att uppnå föreningar med vissa önskvärda egenskaper. Medan patentkraven tidigare hade ett vitt omfång, hade omfånget begränsats till att omfatta endast två föreningar och deras blandning. Rätten fann att oavsett valet av en specifik eller en mer generell utgångspunkt för bedömningen, och oavsett skyddsanspråkets vidd, måste för patentbeviljande angivna patenterbarhetsgrundade egenskaper vara åtminstone troliggjorda för hela det sökta skyddsomfånget.