En kollektivavtalsbunden arbetstagarorganisation för hamnarbetare varslade om blockad mot fartyg med rysk anknytning. Blockaden ansågs inte vara en sympatiåtgärd, eftersom det inte var tillräckligt utrett att det fanns en utländsk primär lovlig facklig stridsåtgärd. Blockaden, som skulle pågå i närmare tre och en halv vecka, ansågs i stället vara en politisk stridsåtgärd med internationell bakgrund (Rysslands invasion av Ukraina). Blockaden var enligt Arbetsdomstolen avsedd att pågå under så pass lång tid och därmed få en sådan inverkan på berörda arbetsgivares affärsledningsrätt enligt kollektivavtalet att den inte framstod som en protest- och demonstrationsåtgärd. Vid den bedömningen beaktade domstolen också att arbetstagarorganisationen nyligen hade vidtagit en motsvarande blockad med ett snarlikt syfte som varade i ungefär en och en halv månad. Den varslade blockaden stod därför i strid med 41 § första stycket andra punkten medbestämmandelagen. Interimistisk prövning.