Huruvida den förmedling av kontakt mellan köpare och säljare som den tilltalade blivit dömd för vid tingsrätten varit ägnad att främja narkotikahandel i den mening som avses i 1 § tredje stycket narkotikastrafflagen har bedömts vara en fråga av rent rättslig karaktär. Detta har inneburit att hovrätten prövat denna fråga trots att skuldfrågan inte var överklagad (jfr begränsningsregeln i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken). I detta fall har hovrätten bedömt att de omständigheter som tingsrätten funnit bevisade inte kunde klassificeras som främjande av narkotikahandel på sätt som menas i den aktuella straffbestämmelsen samt funnit att gärningsbeskrivningen i övrigt inte gav utrymme att rubricera den åtalade gärningen som något annat brott. Den tilltalade har därför frikänts i den delen.