Bestämmelsen i 4 kap. 10 e § trafikförordningen (1998:1276), som föreskriver att en förare av ett motordrivet fordon får ägna sig åt aktiviteter som användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet, har ansetts böra tolkas så, att användning av kommunikationsutrustning under färd får ske endast om det kan ske på ett trafiksäkert sätt och att sådan användning är otillåten inte endast när den ger upphov till en konkret trafikfara utan även när användningen innebär en s.k. abstrakt fara för trafiksäkerheten.