Ersättning enligt 26 § naturvårdslagen (1964:822) ----- Ett bolag yrkade ersättning av staten på grund av att ett område förklarats som naturreservat vilket ledde till att ett planerat vattenföretag inte kunde komma till stånd. Bolaget gjorde gällande att detta innebar att pågående markanvändning avsevärt hade försvårats. Bolaget hade fått en damm lagligförklarad av vattendomstolen och tillstånd att uppföra en kraftstation och utnyttja vattnet för kraftproduktion. Tillståndsdomen överklagades, och innan den vunnit laga kraft fattades reservatsbeslutet. Detta ledde i sin tur till att tillståndsdomen upphävdes. I ersättningsmålet uttalade miljödomstolen att de sökta åtgärderna skiljde sig från tidigare användningssätt och var därför tillståndspliktiga. Det var alltså fråga om en ändring av pågående markanvändning. Vattendomstolen hade visserligen gett bolaget tillstånd till den ändrade användningen, men Miljööverdomstolen (MÖD) hade senare upphävt tillståndet. Bolaget hade därför inte fått någon lagakraftägande dom på det sökta tillståndet och den tilltänkta verksamheten hade inte kommit till stånd. Staten var på grund av detta inte ersättningsskyldig. MÖD delade miljödomstolens bedömning och fastställde domen.