I mål om flerårigt grovt sexuellt utnyttjande av underårig utgjordes bevisningen i huvudsak av den underåriges egna berättelser samt av vittnesmål om den underåriges onormalt sexualfixerade beteenden och uttalanden om sexualhandlingar. Två förklaringar stod mot varandra. Båda förklaringarna stöddes av läkarexpertis, men det var med den ena förklaringen så svårt att finna övertygande sammanhang och mening att hovrätten inte kunde ta intryck därav.