Fråga om en byggnad är förfallen eller skadad i väsentlig omfattning och om det därför finns skäl att förelägga fastighetsägaren att riva byggnaden ----- En byggnadsnämnd har med stöd av 11 kap. 21 § plan- och bygglagen (2010:900), efter att utvändigt ha inspekterat en byggnad, förelagt en fastighetsägare att vid äventyr av vite riva denna. I Mark- och miljööverdomstolen anförde fastighetsägaren att samtliga de brister som nämnden hade påtalat nu var åtgärdade eller var föremål för åtgärder från hans sida, ett påstående som inte bemöttes av nämnden. Mark- och miljööverdomstolen konstaterade att det enligt den nämnda bestämmelsen krävs att en byggnad är förfallen eller skadad i väsentlig omfattning för att ett rivningsföreläggande ska komma ifråga och att det är byggnadens skick vid tidpunkten för domstolens prövning som är avgörande för domstolens bedömning av om rivningsföreläggandet ska stå fast eller inte. Då det inte enbart genom en okulärbesiktning gick att bedöma om byggnaden var förfallen eller skadad i sådan omfattning att den borde rivas ansåg Mark- och miljööverdomstolen, i brist på en mer djupgående undersökning, att nämnden inte hade visat att byggnaden var i sådant skick att det motiverade en rivning av den.