I (ÖM 734-23): Kärandena har väckt en talan om skadestånd vid mark- och miljödomstol och anfört att talan ska prövas enligt bestämmelserna i lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster. Till grund för talan har de åberopat att en allmän va-anläggning till viss del har förlagts på deras fastighet i strid med bestämmelserna i 11 § och att detta fått till följd att de inte kunnat utnyttja en byggrätt samt att svaranden (huvudmannen) inte medverkat till att flytta anläggningen. Huvudmannen har bestritt att parternas va-förhållande varit orsaken till att byggrätten inte kunnat utnyttjas. Mark- och miljödomstolen har avvisat talan med hänvisning till att grunden för talan är tvistig och att det rör sig om en avtalsrättslig fråga. Mark- och miljööverdomstolen har emellertid slagit fast att kärandenas påstående om att orsaken till skadan har sin grund i parternas va-förhållande och svarandens bestridande ska prövas som en del av saken, inte som en fråga om rättegångshinder. Mark- och miljödomstolens beslut har därför undanröjts och målet återförvisats för fortsatt handläggning. II (ÖM 4849-23): Mark- och miljööverdomstolen har slagit fast att en talan om skadestånd, till följd av en översvämningsskada på kärandens fastighet, ska föras i mark- och miljödomstol eftersom käranden som huvudsaklig grund, och med hänvisning till lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster, åberopat att huvudmannen för en allmän va-anläggning vidtagit den skadeståndsgrundande handlingen på anläggningen och inom verksamhetsområdet. Det förhållandet att skadeståndstalan även innehållit avtalsrättsliga frågor har således inte haft någon betydelse för mark- och miljödomstolens behörighet att pröva talan.