Strandskyddsdispens för uppförande av ett nytt enbostadshus som ska ersätta en befintlig huvudbyggnad och en gäststuga. Huvudbyggnaden hade uppförts i tiden före införandet av det generella strandskyddet den 1 juli 1975. Bygglov hade beviljats för gäststugan den 15 augusti 1975 och gäststugan hade uppförts i nära anslutning till denna tidpunkt. Enligt 56 § 1 mom. första stycket byggnadsstadgan (1959:612), som gällde när gäststugan beviljades bygglov och uppfördes, skulle byggnadsnämnden vid bygglovsprövningen se till att det tillämnade företaget inte stred mot bland annat naturvårdslagen (1964:822), där bestämmelserna om strandskydd fanns. Denna bestämmelse innebar att byggnadsnämnden inte skulle meddela bygglov för en byggnad inom ett strandskyddsområde om ett beslut om strandskyddsdispens inte hade meddelats. Mot bakgrund av dessa regler ansåg MÖD att utgångspunkten får vara att byggnadsnämnden sett till att det fanns en strandskyddsdispens vid tidpunkten för beslutet om bygglov och att gäststugan därmed var lagligen uppförd även ur ett strandskyddsperspektiv. Även gäststugan skulle därför betraktas som befintlig bebyggelse. MÖD bedömde att det nya enbostadshuset inte kommer att ge mer än en obetydligt större privatiserande effekt än befintlig bebyggelse och att det därför fanns särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken.