I 1943 års reservbefälskungörelse finns bestämmelser om bl.a. s.k. reservpension. Denna består av ett i kronor angivet grundbelopp och ett rörligt tillägg. Reservpensionen har under åren höjts, sedan år 1975 genom en anknytning till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Reservpensionen har aldrig gjorts till föremål för kollektivavtalsreglering. Genom en kungörelse från år 1962 angående samordning av reservpension med tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring (ATP) förordnades om samordning av dessa förmåner. Samordningen innebär att reservpensionens rörliga tillägg minskas på visst sätt när reservofficeren börjar uppbära ATP. - Den i målet aktuelle reservofficeren uppbär sedan 1986 reservpension och sedan maj 1995 samordnas den med den ATP, som då började utgå. Arbetstagarsidan har i målet gjort gällande att reservofficerare har rätt att utfå reservpensionen utan den reduktion som sker genom samordningen med ATP, vilket arbetsgivaren, staten, bestritt. Arbetstagarsidan har i första hand hävdat att rätten till reservpension grundas på anställningsavtalet under det att staten hävdat att den grundas på en offentligrättslig reglering. Arbetstagarsidan har också gjort gällande att staten genom de successiva besluten om rörligt tillägg förpliktat sig att utge sådant utan reduktion. - Arbetsdomstolen prövar i vad mån staten kan anses ha utfäst sig att som rörligt tillägg utge vissa belopp. Domstolen kommer därvid fram till att det saknas grund för att påstå att staten genom de successiva höjningarna av det rörliga tillägget förpliktat sig att utge förhöjda tillägg utan den reduktion som sker genom samordningen. Detta gäller i vart fall de höjningar som gjorts sedan kungörelsen om samordning trädde i kraft. Den bedömningen gör Arbetsdomstolen med hänsyn till att det i förarbetena till kungörelsen uttalades att samordningen var en förutsättning för att reservpensionen skulle fortsätta att utgå som basbelopp. Mot denna bakgrund kommer Arbetsdomstolen till sl