Strandskyddsdispens för uppförande av ett nytt enbostadshus ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att strandsskyddsdispens kan beviljas för ett nytt enbostadshus som ska ersätta en befintlig huvudbyggnad och gäststuga. Huvudbyggnaden har uppförts i tiden före det generella strandskyddet infördes den 1 juli 1975 och har varit lagligen uppförd ur ett strandskyddsperspektiv. För gäststugan har bygglov beviljats den 15 augusti 1975 och den har uppförts i nära anslutning till denna tidpunkt. Enligt 56 § 1 mom. första stycket byggnadsstadgan (1959:612), som gällde när gäststugan uppfördes, skulle byggnadsnämnden vid bygglovsprövningen se till att det tillämnade företaget inte stred mot bland annat naturvårdslagen (1964:822), där bestämmelserna om strandskydd fanns. Denna bestämmelse innebar att byggnadsnämnden inte skulle meddela bygglov för en byggnad inom ett strandskyddsområde om ett beslut om strandskyddsdispens inte hade meddelats. Mot bakgrund av dessa regler har Mark- och miljööverdomstolen funnit att utgångspunkten får vara att byggnadsnämnden har sett till att det funnits en strandskyddsdispens vid tidpunkten för beslutet om bygglov och gäststugan har därför ansetts som lagligen uppförd även ur ett strandskyddsperspektiv. Eftersom det nya enbostadshuset inte kommer ge mer än en obetydligt större privatiserande effekt än befintlig bebyggelse har det funnits särskilda skäl att bevilja strandskyddsdispens enligt 7 kap. 18 e § 1 miljöbalken.