Polisanmälan

När ska du göra en polisanmälan?

Du bör anmäla alla brott du utsatts för eller bevittnat. Det gäller allt från stöld och bedrägeri till misshandel och hot. Även om du inte tror att polisen kan lösa brottet är anmälan viktig — den bidrar till brottsstatistiken och kan kopplas till andra ärenden.

Vid pågående brott eller akuta situationer — ring alltid 112. Polisen kommer till platsen och en anmälan upprättas automatiskt. Vid icke-akuta brott kan du anmäla i lugn och ro i efterhand.

Vissa brott måste anmälas för att du ska kunna utnyttja försäkringsskydd. Vid stöld eller skadegörelse kräver de flesta försäkringsbolag en polisanmälan som underlag för skadereglering.

Det finns ingen skyldighet att anmäla brott i Sverige (med få undantag, som planerade allvarliga brott). Men det är nästan alltid bra att göra det — även för din egen bearbetning och för att skydda andra.

Om du blivit utsatt för brott på nätet — bedrägeri, hot, kränkningar — ska du också polisanmäla. Spara skärmdumpar, meddelanden och annan digital bevisning innan du raderar något.

Hur gör du en polisanmälan?

Det finns tre sätt att göra en polisanmälan: via Polisens webbplats (polisen.se), genom att ringa 114 14, eller genom att besöka en polisstation. Alla tre sätten leder till att en förundersökning kan inledas.

Internetanmälan på polisen.se fungerar för de flesta brottstyper: stöld, bedrägeri, skadegörelse, cyberbrott med mera. Du fyller i ett formulär och får ett ärendenummer direkt. Processen tar cirka 15 minuter.

Ring 114 14 för att anmäla per telefon. Det passar om du vill prata med en polis direkt eller om brottstypen inte finns på webbplatsens formulär. Väntetiderna kan vara långa, särskilt under helger.

Besök en polisstation om du vill göra anmälan personligen. Det kan vara bra vid allvarliga brott, om du behöver visa fysisk bevisning eller om du behöver stöd i situationen.

Oavsett metod — var så detaljerad som möjligt. Ange datum, tid, plats, vad som hände, vilka var inblandade och om det finns vittnen. Ju mer information polisen får, desto bättre chanser att brottet utreds.

Vad händer efter anmälan?

När anmälan är registrerad får du ett K-nummer (diarienummer). Spara detta — det behövs vid kontakt med polisen och försäkringsbolag. Du får normalt en bekräftelse via brev eller e-post.

Polisen bedömer om det finns förutsättningar att utreda brottet. Om det finns spår, vittnen eller annan bevisning inleds en förundersökning. Polisen kan då kalla dig till förhör för att få mer information.

Tyvärr läggs många anmälningar ner — särskilt vid mängdbrott som cykelstölder och bedrägerier — om det inte finns konkreta spår att arbeta med. Du får då ett beslut om nedlagd förundersökning.

Om utredningen leder framåt kan åklagaren väcka åtal mot den misstänkte. Du kallas då som målsägande (brottsoffer) till rättegång. Du har rätt att närvara och har ofta rätt till ett målsägandebiträde.

Du kan överklaga beslutet att lägga ner en förundersökning. Överklagan görs till överåklagaren. Om ny bevisning dyker upp kan utredningen återupptas.

Tidsfrister och preskription

Det finns ingen tidsfrist för att göra en polisanmälan — du kan anmäla ett brott när som helst. Däremot finns det preskriptionstider som begränsar hur länge åklagaren kan väcka åtal.

Preskriptionstiden beror på brottets straffskala: 2 år för brott med max 1 års fängelse, 5 år för brott med max 2 års fängelse, 10 år för brott med max 8 års fängelse, 15 år för brott med max fängelse på viss tid, och 25 år för brott med livstids fängelse.

Mord preskriberas aldrig. Detsamma gäller vissa sexualbrott mot barn — dessa kan åtalas oavsett hur lång tid som gått sedan brottet begicks.

Preskriptionstiden börjar löpa från den dag brottet begicks. Om brottet pågått under en period (till exempel upprepad misshandel) räknas tiden från det sista tillfället.

Även om ett brott är preskriberat kan du göra en polisanmälan. Den registreras men leder inte till åtal. Det kan ändå vara värdefullt för din egen skull och för att dokumentera händelsen.

Dina rättigheter som brottsoffer

Som brottsoffer (målsägande) har du ett antal rättigheter enligt svensk lag. Du har rätt att bli informerad om utredningens gång, om beslut att lägga ner eller återuppta förundersökningen, och om den misstänktes frihetsberövande.

Du har rätt att begära skadestånd från gärningspersonen. Skadeståndsanspråket kan drivas inom brottmålet — åklagaren hjälper ofta till med detta. Du behöver inte stämma separat.

Du har rätt till stöd och skydd. Polisen ska informera dig om brottsofferjourer och annat stöd. Om det finns hot kan polisen vidta skyddsåtgärder som kontaktförbud eller skyddad identitet.

Du har rätt att delta i rättegången som målsägande. Du kan lämna uppgifter, ställa frågor och höras som vittne. Du har alltid rätt att ta med dig en stödperson.

Brottsoffermyndighetens webbplats (brottsoffermyndigheten.se) har utförlig information om dina rättigheter och det stöd som finns tillgängligt.

Målsägandebiträde och stödperson

Vid allvarliga brott — misshandel, sexualbrott, rån, hot mot tjänsteman med mera — har du rätt till ett målsägandebiträde. Det är en advokat som företräder dig under hela rättsprocessen och betalas av staten.

Målsägandebiträdet hjälper dig med: förberedelse inför rättegång, att formulera skadeståndskrav, att förstå processen och dina rättigheter, och att ge emotionellt stöd genom det juridiska förfarandet.

Du kan önska ett specifikt målsägandebiträde — ange ditt önskemål till polisen eller domstolen. Precis som med offentlig försvarare ska domstolen normalt tillmötesgå din begäran.

En stödperson är någon du själv väljer att ha med dig under förhör och rättegång. Det kan vara en vän, familjemedlem eller volontär från en brottsofferjour. Stödpersonen får inte uttala sig i rätten men finns där för din trygghet.

Brottsofferjourernas riksförbund (boj.se) erbjuder gratis stöd och kan hjälpa dig hitta en stödperson. De har även telefonjour som är öppen dygnet runt.

Skadestånd och brottsskadeersättning

Som brottsoffer har du rätt till skadestånd från gärningspersonen. Skadeståndet kan omfatta: fysisk och psykisk skada (sveda och värk), kvarstående men, förlorad inkomst, skadade ägodelar och kränkningsersättning.

Skadeståndskravet framställs normalt i samband med brottmålet. Åklagaren är skyldig att hjälpa dig formulera kravet om du begär det. Du kan också anlita ett eget ombud.

Om gärningspersonen inte kan betala skadeståndet — vilket är vanligt — kan du ansöka om brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Det är en statlig ersättning som betalas ut när gärningspersonen inte har medel.

Brottsskadeersättning täcker kränkning, sveda och värk samt sakskador upp till vissa belopp. Ansökan görs till Brottsoffermyndigheten och måste normalt ske inom tre år från det att domen vunnit laga kraft.

Din hemförsäkring kan också ge ersättning vid brott — till exempel vid stöld, inbrott eller skadegörelse. Kontakta ditt försäkringsbolag parallellt med polisanmälan. Kom ihåg att försäkringsbolag ofta kräver ett K-nummer.

Vanliga frågor

Relaterade guider

Källor

• Polismyndigheten
• Brottsoffermyndigheten
• Domstolsverket

Informationen i denna guide är av allmän karaktär och ersätter inte juridisk rådgivning.