Diskriminering och likabehandling

Vad är diskriminering?

Diskriminering i juridisk mening innebär att en person missgynnas eller behandlas sämre än en annan person i en jämförbar situation, och att missgynnandet har samband med en diskrimineringsgrund. Det räcker inte att behandlingen känns orättvis — den måste vara kopplad till en skyddad grund.

Diskrimineringslagen (2008:567) är den centrala lagen på området. Den gäller inom arbetslivet, utbildning, varor och tjänster, hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, bostadsmarknaden, offentlig anställning och värnplikt.

Lagen skyddar inte bara mot direkt diskriminering utan även mot indirekt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och bristande tillgänglighet. Dessutom förbjuder lagen att bestraffa (repressalier) den som anmäler diskriminering.

De sju diskrimineringsgrunderna

Kön avser biologiskt kön — kvinna och man. Skyddet gäller även den som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet. Lönediskriminering baserad på kön är ett av de vanligaste problemen som anmäls.

Könsöverskridande identitet eller uttryck avser att någon inte identifierar sig som kvinna eller man, eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön. Skyddet gäller oavsett medicinsk transition.

Etnisk tillhörighet omfattar nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg och liknande förhållanden. Det är den diskrimineringsgrund som genererar flest anmälningar till DO. Skyddet gäller oavsett faktisk etnisk tillhörighet — det räcker att du uppfattas tillhöra en viss grupp.

Religion eller annan trosuppfattning skyddar rätten att utöva sin religion utan att missgynnas. Skyddet gäller även personer utan religiös trosuppfattning. Gränsen dras vid handlingar som strider mot lag eller ordningsregler.

Funktionsnedsättning avser varaktiga fysiska, psykiska eller intellektuella begränsningar som påverkar en persons funktionsförmåga. Diskrimineringslagen ställer krav på tillgänglighetsåtgärder — att inte vidta skäliga åtgärder för att göra verksamheten tillgänglig kan i sig vara diskriminering.

Sexuell läggning avser homosexuell, bisexuell och heterosexuell läggning. Skyddet gäller i alla sammanhang som diskrimineringslagen omfattar.

Ålder avser uppnådd levnadsålder. Åldersdiskriminering gäller främst inom arbetslivet och utbildning. Det finns dock undantag — till exempel åldersgränser för alkohol och körkort som är tillåtna.

Former av diskriminering

Direkt diskriminering innebär att en person missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation, och att missgynnandet har samband med en diskrimineringsgrund. Exempel: en arbetsgivare väljer bort en sökande på grund av dennes etniska tillhörighet.

Indirekt diskriminering handlar om till synes neutrala regler eller rutiner som i praktiken missgynnar personer med en viss skyddad egenskap. Exempel: ett krav på "perfekt svenska" för en tjänst där språknivån inte är avgörande kan missgynna personer med annan etnisk bakgrund.

Trakasserier är beteenden som kränker en persons värdighet och som har samband med en diskrimineringsgrund. Det kan vara kommentarer, skämt, utfrysning eller andra handlingar. Arbetsgivare har skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier.

Sexuella trakasserier är ett beteende av sexuell natur som kränker någons värdighet. Det kan vara oönskade sexuella anspelningar, blickar, beröringar, kommentarer eller bilder. Arbetsgivare har en skärpt utrednings- och åtgärdsskyldighet.

Bristande tillgänglighet innebär att en person med funktionsnedsättning missgynnas genom att verksamheten inte vidtar skäliga tillgänglighetsåtgärder. Det kan handla om fysisk tillgänglighet, information i alternativa format eller anpassning av rutiner.

Diskriminering på arbetsplatsen

Arbetslivet är det område där flest diskrimineringsanmälningar görs. Lagen skyddar dig vid rekrytering, under anställningen och vid uppsägning. Arbetsgivare har dessutom en skyldighet att aktivt arbeta förebyggande mot diskriminering.

Vid rekrytering får arbetsgivaren inte fråga om eller beakta diskrimineringsgrunder som inte är relevanta för tjänsten. Frågor om graviditet, civilstånd, religiös tillhörighet eller sexuell läggning är i princip alltid otillåtna vid anställningsintervjuer.

Lönediskriminering innebär att anställda som utför lika eller likvärdigt arbete har olika lön, och att skillnaden har samband med en diskrimineringsgrund — vanligast kön. Arbetsgivare med minst tio anställda ska varje år genomföra en lönekartläggning.

Arbetsgivare har en aktiv skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier som de får kännedom om. Om en anställd anmäler trakasserier och arbetsgivaren inte agerar kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig — även om det inte var arbetsgivaren som utförde trakasserierna.

Om du är fackligt ansluten bör du kontakta ditt fackförbund först. Facket har rätt att företräda dig i diskrimineringstvister och har ofta erfarenhet och resurser att driva ärendet effektivt. Om facket inte driver ditt ärende kan du vända dig till DO eller en advokat.

Andra områden — skola, vård, bostad

Inom utbildning gäller diskrimineringslagen från förskola till universitet. Skolor och utbildningsanordnare har skyldighet att aktivt arbeta förebyggande och att utreda och åtgärda kränkande behandling och trakasserier.

Barn och elever har ett särskilt starkt skydd. Skollagen och diskrimineringslagen överlappar delvis — kränkande behandling i skolan kan vara diskriminering om den har samband med en skyddad grund. Barn- och elevombudet (BEO) hos Skolinspektionen hanterar anmälningar.

Inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst gäller diskrimineringslagen. Det innebär att vårdgivare inte får behandla patienter olika baserat på diskrimineringsgrunder. I praktiken kan diskriminering inom vården vara svår att bevisa, men det förekommer anmälningar om sämre bemötande.

På bostadsmarknaden är det förbjudet att diskriminera vid uthyrning och försäljning. En hyresvärd som systematiskt väljer bort hyresgäster med viss etnisk bakgrund bryter mot lagen. DO har drivit flera uppmärksammade ärenden inom detta område.

Varor och tjänster som erbjuds allmänheten omfattas av lagen. Butiker, restauranger, banker och andra företag får inte neka service eller ge sämre villkor baserat på diskrimineringsgrunder. Undantag kan finnas för verksamheter med ideellt syfte.

Diskrimineringsombudsmannen (DO)

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är den statliga myndighet som övervakar efterlevnaden av diskrimineringslagen. DO tar emot anmälningar, granskar arbetsgivare och utbildningsanordnare, och driver rättsprocesser i principiellt viktiga fall.

DO kan utreda enskilda anmälningar och företräda enskilda personer i domstol. Processen är kostnadsfri för den som anmäler. DO prioriterar dock ärenden som har principiell betydelse — inte alla anmälningar leder till utredning.

DO kan också granska arbetsgivares och utbildningsanordnares förebyggande arbete — till exempel om de har aktuella planer mot diskriminering, om lönekartläggning genomförts och om tillgänglighetsåtgärder vidtagits.

Om DO beslutar att inte driva ditt ärende kan du ändå driva det själv i domstol. Diskrimineringsersättning (skadestånd) kan dömas ut vid konstaterad diskriminering. Beloppen varierar men kan uppgå till 50 000-200 000 kronor beroende på omständigheterna.

DO publicerar vägledande beslut och rapporter som kan vara till hjälp om du vill förstå var gränserna går. Myndighetens hemsida har också verktyg för arbetsgivare och utbildningsanordnare för att arbeta förebyggande.

Hur anmäler du diskriminering?

Steg ett: Dokumentera vad som hänt. Skriv ned händelsen så detaljerat som möjligt — datum, plats, vad som sades eller gjordes, eventuella vittnen. Spara e-post, sms, bilder eller andra bevis.

Steg två: Kontakta ansvarig organisation. Om diskrimineringen skett på arbetsplatsen — kontakta din arbetsgivare (eller ditt fackförbund). Om det gäller skolan — kontakta rektor. Ge organisationen möjlighet att utreda och åtgärda.

Steg tre: Anmäl till DO om organisationen inte agerar eller om du inte är nöjd med åtgärderna. Anmälan görs via DO:s hemsida eller skriftligen. Beskriv händelsen, ange tidpunkt och bifoga eventuell dokumentation.

Steg fyra: Överväg att kontakta en advokat eller jurist specialiserad på diskrimineringsrätt. Advokaten kan bedöma om du har ett starkt ärende och om det är värt att driva det i domstol. Rättsskydd via hemförsäkring kan täcka advokatkostnader.

Tänk på att det finns tidsfrister. Anmälan till DO bör göras så snart som möjligt. I arbetsrättsliga ärenden gäller ofta korta preskriptionstider — ibland så kort som två till fyra månader beroende på vilken typ av diskriminering det rör sig om.

Tips och dina rättigheter

Du har rätt till skydd mot repressalier. En arbetsgivare som bestraffar dig för att du anmält diskriminering bryter mot lagen. Repressalieförbudet gäller oavsett om den ursprungliga anmälan leder till fällande dom eller inte.

Bevisbördan är delad vid diskrimineringsärenden. Du behöver visa omständigheter som ger anledning att anta att diskriminering förekommit — sedan går bevisbördan över till motparten som måste visa att diskriminering inte skett. Det är lättare än vanlig bevisbörda.

Fackförbund har en viktig roll i diskrimineringsärenden. Om du är medlem har facket rätt att företräda dig och kan ofta förhandla fram en lösning utan domstolsprocess. Facket har också tillgång till juridisk expertis.

Arbetsgivare har en skyldighet att arbeta förebyggande mot diskriminering. Det innebär aktiva åtgärder som lönekartläggning, jämställdhetsplan och systematiskt arbete mot trakasserier. Om din arbetsgivare saknar detta bryter de mot lagen.

Diskrimineringsersättning kan dömas ut även utan ekonomisk förlust. Ersättningen syftar till att kompensera den kränkning du utsatts för och att avskräcka från framtida diskriminering. Beloppen har tenderat att öka i rättspraxis de senaste åren.

Vanliga frågor

Relaterade guider